Denna månads text kommer från Irvin Yaloms bok Terapins gåva.
Jag nämnde tidigare fyra centrala livsfrågor, fyra grundläggande mänskliga existensvillkor — döden, ensamheten, meningslösheten, friheten — som, när vi konfronteras med dem, kan väcka djup ångest. Förbindelsen mellan frihet och ångest är inte omedelbart självklar för oss eftersom frihet vid första anblicken förefaller oss ha enbart positiva konnotationer. Har vi trots allt inte under hela den västerländska civilisationens historia sökt och kämpat för politisk frihet? Men friheten har också en skuggsida. När vi betraktar friheten ur självförverkligandets, valens, viljans och handlingens perspektiv är den något psykologiskt komplext och ångestladdat.
Vi bär i djupaste bemärkelse ansvar för oss själva. Vi är, som Sartre formulerat saken, författare till våra egna liv. Våra val, våra handlingar och våra icke-handlingar (det vill säga oförmåga att handla) är det som under livets lopp tillsammans formar vem vi är och blir. Vi kan inte undkomma detta ansvar, denna frihet. Vi är, med Sartres ord, »dömda till frihet«.
Men vår frihet omfattar mer än utformandet av våra individuella liv. För mer än två hundra år sedan lärde oss Kant att vi inte bara bär ansvar för den inre verklighetens form och innehåll utan också den yttre världens. Vi möter den yttre omvärlden förmedlad via våra neurologiska och psykologiska organ och funktioner. Verkligheten är inte alls den vi trodde som barn — vi träder inte in i (och slutligen lämnar) en färdigstrukturerad värld. Det är snarare så att vi själva spelar en avgörande roll i konstruktionen av denna värld — men vi konstruerar den som om den ägde en oberoende existens.
På vilket sätt och varför väcker frihetens mörka sida ångest hos människan och varför blir den viktig i det kliniska arbetet? Ett svar på frågan får vi genom att se nedåt. Om det är vi själva som konstruerar världen var finns då den fasta marken under oss? Vad finns under oss? Icke-varat, Das Nichts, som flera av de tyska existensfilosoferna formulerade det. Det gapande tomma svalget, frihetens avgrund. Och när människor inser icke-varat i varats hjärtpunkt vaknar den djupa existentiella ångesten.
Även om således begreppet frihet inte nämns explicit under terapisessioner och i psykoterapihandböcker så är dess konsekvenser — ansvar, vilja, önskningar, beslut — högst påtagliga och synliga ingredienser i varje psykoterapeutiskt projekt